Detta är män och kvinnor som räddat livet på miljontals liv, utan vars hjälp du kanske inte skulle existera och och vars namn troligtvis aldrig dök upp på dina historielektioner.
Vasili Alexandrovitj Arkipov
Kärnvapenkrig... Domedagen... Tredje världskriget... glöm allt vad Stanley Kubrick, James Cameron eller (gud förbjude) Alan Moore någonsin funderat på saken, för sanningen är nämligen mycket konstigare än sagan i detta fall. Och sanningen är att vi faktiskt varit närmare en kärnvapenförintelse än den mest hårdkokta kallakrigettriller ens vågat viska om. Och inte bara en gång.
Jag tangerade det här om veckan, men också under Kubakrisen var vi endast en hårsmån ifrån kärnvapenkrig mellan USA och Sovjet. Och du kanske inte visste att om det inte varit för en enda man skulle vi tassa omkring i en svartbränd, radioaktiv ödemark idag. Och den killen var inte JFK...
Året är 1962 och kommunistiska Kuba har skaffat sig ryska kärnvapen, John F. Kennedy har placerat hela ön under total karantän, Nikita Krustjev har inte blivit skrämd av den unga presidenten och Kevin Costners rykte som skådespelare ligger i vågskålen. Mitt i denna villervalla befinner sig B-59, en sovjetisk, kärnvapenbestycka Foxtrotubåt, som 27.10.1962 beslöt huruvida någon av oss skulle vara vid liv idag eller inte. Efter att ha omringats av en amerikansk flottstyrka av 11 jagare och hangarfartyget USS Randolph, blev den plötsligt beskjuten med sjunkbomber.
Efter att ha tolkat detta som de första skotten på tredje världskriget (vilket de på sätt och vis var), beordrade kapten Valentin Grigorievitj Savitski att B-59:s kärnvapenrobotar skulle avfyras som hämnd. Skulle detta ha skett är det högst troligt att USA, Sovjet och större delen av Europa skulle befunnit sig upp till näsan i kärnvapenkrig, med allt vad detta innebar.
 |
| Tänk dig det här, men 30,000 gånger och samtidigt |
Dvs, skulle det inte varit för Vasili Arkipov, som enligt tidigare amerikanska försvarsministern Robert McNamara, "räddade världen". Det förhöll sig nämligen så att för att kunna avfyra robotarna måste de tre högsta officerarna ombord på B-59 vara helt eniga. Kapten Savitski och politiska officeren Ivan Semjonovitj Maslennikov röstade för, men Arkipov, endast förste styrman, var inte fullt så kåt på att radera ut mänskligheten.
De tre började gräla, men Arkipov lyckades efter en stund övertala politruken om att atombomba US Navy kanske inte var den bästa lösningen på deras dilemma och att de skulle gå upp till ytan i stället (även om detta kunde betyda, ni vet, döden). Kapten Savitski var helt emot detta, men eftersom han inte hade tillräckligt med röster för atombomberiet dök ubåten upp och krisen kunde avvärjas. Så ja, ta genast reda på var Vasili Arkipov är begravd och skicka en krans tillräckligt jävla stor för att ses från rymden. Han må ha varit kommunist, men du är skyldig honom ditt liv!
James Harrison
James Harrison har magiskt blod, eller mer specifikt, hans blod innehåller en extremt sällsynt enzym som används för att behandla babyn som drabbats av rhesussjuka. Och om du aldrig hört talas om sjukdomen och inte tycker att det är något speciellt, så, nå, vänta på siffrorna.
Harrison har, eftersom han är en givmild typ, donerat sitt sällsynta och livgivande blod runt 1000 gånger, under 56 års tid, vilket, seriöst, har räddat livet på över två miljoner babyn runt om i världen. Hans hängivenhet till blodgivning har givit honom smeknamnet "mannen med den gyllne armen" och är ett sätt för honom att, som han tycker, betala tillbaka. Som 13-åring måste han nämligen genomgå flera större bröstkorgsoperationer som använde upp 13 liter blod under tre månaders tid. "Blodet jag fick då räddade mitt liv och då svor jag att börja ge blod när jag fyllt 18".
Inte bara fortsätter han att rädda liv varje dag trots att ha nått upp i en mycket mogen ålder, utan hans blod har även använts till att framställa ett vaccin med namnet Anti-D som sedan håller samma babyn friska för evigt.
Viktor Zhdanov och Donald Henderson
Även om vi inte skall vara så stolta över det mesta mänskligheten utrotat (förrutom de där irriterande ärkebjörnarna) så krävde kriget mot Variolaviruset, bättre känt som smittkoppor, 10,000 år, 500 miljoner liv och en allians mellan USA och Sovjet innan vi en gång för alla kunde krossa det.
Allt började 1958 med att Dr. Viktor Zhdanov (också känd som jag-låter-inte-alls-som-en-Bond-skurk-perkele), vice hälsovårdminister i Sovjetunionen, föreslog för Världshälsoförsamlingen att man skulle sätta igång ett globalt försök att utrota smittkoppor: en av de äldsta, dödligaste och mest plågsamma sjukdomarna i världshistorien. Eftersom detta för en gångs skull gav världen en möjlighet att göra något konstruktivt med ryssarna knöt världen handen i byxfickan och gick med på förslaget.
Initiativet accepterades och leddes så småningom av den amerikanske läkaren Donald Henderson, som mer eller mindre gick ut på att vara planetens Dr. House under hela världsrädderiet. Och tack vare Dr. Zhdanovs briljanta (och jag kan inte undvika att misstänka, i hemlighet ondskefulla) vision och Dr. Hendersons puramerikanska jävlaranamma kunde denna riktiga dynamiska duo rensa upp världen från smittkoppor genom ett globalt vaccinationsprogram och samarbete.
Viruset finns dock fortfarande levande i laboratorier under dygnetruntbevakning i USA och Ryssland, bara utifall att endera sidan skulle få för sig att göra biovapen av sitt exemplar.
Henrietta Lacks
Henrietta Lacks, en fattig tobaksodlare och fembarnsmamma, fortsätter att vara en av de märkligaste människorna som någonsin levt genom hennes,som Marveluniverset beskriver det, regenererande "helandefaktor". På vilket annat sätt skulle man beskriva en person som fortsätter att rädda liv 60 år efter att hon "dött". Väntas nu, varför satte jag "dött" inanför citationstecken?
 |
| "Immortal" |
Hennes läkare lyckades inte att rädda henne, men upptäckte något märkligt med hennes celler. Det visade sig att "de kunde hållas vid liv och växa", även efter celldelning och medan detta kanske inte låter som något märkvärdigt var det den medicinska motsvarigheten till att ha en bit Wolverine i en petriskål. Så läkarna började att leka runt med olika varianter på Henriettas namn och döpte dem till HeLaceller. Seriöst, det var de bästa de kom på. HeLa...
 |
| En HeLacell |
Fram tills idag har man odlat fram 50 miljoner ton av Henriettas odödliga celler (lika mycket som 100 Empire State Building). Redan 1952, året efter sin död, hjälpte hon till att rädda miljontals liv (de allra flesta barn) under det som var USA:s värsta år under polioepidemin. Säg namnet på en sjukdom (från forn-, nu- eller framtid) och Henriettas anmärknigsvärda men okända roll inom mänsklighetens histora har varit med om att kunna bota den.
Historien har dock en mörk baksida: I det som kan vara en av de största medicinska jävligheterna någonsin gjordes allt detta bakom ryggen på Henriettas familj, som fortsatte att leva i fattigdom medan världens läkare regelbundet reinkarnerade familjens superhjältinna. Skulle du önska att visa din tacksamhet till Superwoman vars mutantkrafter bokstavligen "räddade världen", tar hennes stiftelse emot donationer för att finansiera universitetsstudier för hennes barnbarnsbarn. Jag föreslår att du donerar snart, så att inte deras tragiska öde fyller dem med raseri och bitterhet mot mänskligheten. Utifall att det där mutanthelandet visar sig vara ärftligt.
Henri Dunant
Tänk dig bara: Precis nu skulle du kunna ha skriva en bok som kunde förändra hela planeten, och det skulle inte kräva någon som helst talang.
 |
| Nej, på ett bra sätt |
Så råkade det vara för Henri Dunant, en schweizisk affärsman som under en affärsresa 1859 plötsligt fann sig mitt uppe i det andra italienska frihetskriget. När hans tåg rullade in på stationen i Solferino hade slaget vid Solferino precis passerat och lämnat 38,000 stupade och döende runt om på landsbygden utan någon egentlig hjälp (vilket var ganska standardkutym då, because fuck you, that's why).
Även om han fram till detta innehaft mindre organisationsförmåga än Paavo Väyrynen, lyckades Dunant förvandla hela staden till ett enormt militärsjukhus bemannat av lokala kvinnor och flickor, vars enda medicinska kunskap var hur man häller olivolja på saker. Under Dunants ledarskap började denna armé av frivilliga att ge läkarvård till de sårade oberoende av nationalitet, inhandlade förnödenheter, satte upp sjukhus och gav många av de fallna soldaterna ett lite eftertraktad italiensk bekvämlighet under deras sista stunder.
Aj, så du tycker att detta är den slags goda gärning som glöms bort över veckoslutet och att det hittas exempel på denna slags heroism i varje krig? Olyckligtvis är det just så och detta var orsaken till att Dunant skrev Ett minne från Solferino, boken som slutligen skulle fungera som inspiration för Röda Korset (som Dunant grundade). För hans kamp som fortsätter att rädda liv på hela jorden fick Henri Dunant Nobels allra första fredspris år 1901. Internationella Röda Korset har sedermera vunnit priset tre gånger till efter att ha räddat, fan vet hur många miljoner liv.
Norman Borlaug
Norman Borlaug, den gröna revolutionens fader, räknas officiellt ha räddat "över en miljard människor" från att dö av svält. Över en miljard. Med ett "ard". Som doktor i patologi och genetik gick hans gärning ut på att tassa runt i stort sett hela tredje världen och tipsa om hur man odlar sjukdomsresistenta växter med hög avkastning. Som den där enorma tomaten Lisa planterade för att få världens hungersnöd att försvinna i The Simpsons.
 |
| "Mmmm... *lägg in valfri matrelaterad vits*" |
 |
| "Vad har DU gjort idag?" |
Ah, som cellbiolog har jag många många gånger hamnat skänka en tacksam tanke till Henrietta, vars celler jag själv petar runt i så gott som dagligen, och jag anser att The immortal life of Henrietta Lacks är ungefär den viktigaste av böckerna jag läst relaterat till min karriär hittills. Det är such a mindfuck fortfarande att inse att detta är en människas cancer jag har i en burk.. Så tack för den shoutouten!
SvaraRadera