fredag 3 maj 2013

The Future is Medieval


När man tänker på medeltiden så är chansen stor att den bild man ser framför sig är av riddare i glänsande rustningar som galopperar fram genom ett hav av pest, inskränkthet och smuts. Och konstig skulle annat vara, med tanke på att allt från historiefilmer, Monty Python och gymnasiehistorian ganska långt bekräftar just exakt detta. Du kanske till exempel har hört talas om att...

All vetenskaplig utveckling hade stannat
Myten:
Det finns en orsak att tusenårsperioden mellan 500-1500 kallas the Dark Ages. Varje förståsigpåare som  ens vågade tänka tanken att studera vid ett universitet blev genast uppeldad av katolska kyrkan som tyckte att kunskap och sådan skit var omoralisk och att Bibeln tammefan var allt man någonsin kunde tänkas behöva känna till. De trodde ju för helvete till och med att jorden var platt! 

"Nej det är klart att man inte kan segla norr om Korsholm, då blir du bara överkörd av jättelika pamin i slädar, juh!"

Verkligheten:
Förutom den faktum att knappast någon på medeltiden trodde att jorden var platt så var kyrkan verkligen inte ansvarig för att ta livet av vetenskapen - tvärt emot så var det de facto den som ganska ensam såg till att den överlevde.

Efter att barbarer av olika grader av skäggighet invaderat Europa och använt Rom som midsommarbrasa, så var katolska kyrkan den sista resten av romersk kultur i Västeuropa. Kyrkan satte igång med att grunda kloster runt om i Europa, för att lära folket om fördelarna med dogmatiserad kannibalism och tvångsrakning, och med munkarna följde även deras enorma bibliotek. Munkar var ganska långt de enda utbildade personerna på denna tid och ganska långt allt vi vet om den tidiga medeltiden har skrivits av dem.

"Titta själv! Munkarnas bok säger klart och tydligt att alla munkar  är hängda som åsnor, så det måste ju vara sant!"


Och allt eftersom tiden gick började kyrkan att ta allt allvarligare på det här med att bevara kunskap och började grunda universitet. Du kanske har hört om något av dem, t.ex. Bologna (1088), Sorbonne (1150), Oxford (1167), Cambridge (1209) och i stort sett varje toppskola i Europa. Vid dessa universitet så pluggade studenterna betydligt mer än de flesta idag, med genomsnittstiden för en kandidatexamen på sju år och flera år till för magisters- eller doktorsgrader. En annan grej som universiteten var bra på var att översätta grejer, och deras latinska versioner av Aristoteles och Platon var en av grunderna som gjorde renässansen möjlig.

Och samtidigt som var och varannan avkrok i Europa fick sitt eget universitet så öppnade korstågen Europas ögon för muslimernas avancerade idéer när det kom till vetenskap och teknologi. Nya uppfinningar som kompassen och astrolaben kom till västvärlden via muslimska Spanien och skulle visa sig vara ganska så användbara under upptäckartiden. Och ungefär samtidigt kom italienska handelsmän tillbaka från Nordafrika med en annan nymodighet: arabiska siffror.

"Pah, som om nu någon skulle orka lära sig en ny uppsättning tecken..."


Även läkekonsten gjorde enorma framsteg tack vare universitetssystemet. I motsatts till vad många tror så hade kyrkan egentligen inga större invändningar  mot saker som dissektion av kroppar, och de flesta medeltida universitet höll på med det i sina källare (OK, det kanske fanns någon invändning). På 1300-talet fanns det redan verksamma sjukhus och läkare hade lärt sig att använda antiseptika när de kapade av diverse kroppsdelar. Vilket säkert var en god idé med tanke på att folk var täckta av skit. Ja, på tal om det...



 Alla gick runt och luktade kakka
Myten:
Om man inte vet något annat om medeltiden så är det att alla var fullkomligt dränkta i scheisse. Medeltid bönder så ut som statister ur Monty Python and the Holy Grail, och överklassen var bara snäppet mindre äckliga. Folk då tvättade sig  med ungefär samma frekvens som vi idag går till tandläkaren: de som är riktigt nitiska kan göra det ett par gånger per år, max.

Verkligheten:
Man var oerhört intresserade av badande under större delen av medeltiden, eftersom man ganska långt fortsatte på den romerska traditionen med allmänna badhus och de flesta städer och även mindre byar Tyskland hade badstugor där arbetare kunde chilla tillsammans efter dagens slit, medan de undvek att att titta på varandras paket och högt diskuterade hur oerhört obögig denna situation var.

På samma sätt så var det vanligt att folk tvättade händerna före man åt och brukligt att erbjuda att ta ett bad med sina gäster när de blev inbjudna, något som Myndigheterna upprepade gånger försöker påpeka att inte är kosher mera i dagens samhälle. Den medeltida efterfrågan på tvål (vanligtvis tillverkad av djurfett, med diverse oljor och salter tillsatta) var samtidigt så stor att man redan på 1200-talet tillverkade det på närmast industriell skala i både Frankrike, Italien, Spanien och England.

Men varför är då sinnebilden på medeltidsfolk nissar som krälar omkring i sin egen avföring? Nå, saker förändrades väldigt plötsligt och väldigt snabbt. Och om bara en rejäl Force Majeure kunde få slut på våra förfäders episka badkultur, så fick de minsann en - i mitten på 1300-talet dök Digerdöden upp och tofflade Europa rakt i nyllet med sina otvättade fötter. Plötsligt berättade någon fiffikus för de tills nyligen ganska rentvättade massorna att badande var öppet mål in i porerna för alla de onda andar och gremlingar och akademare som förorsakade sjukdomar (man var inte så duktig på bakteriologi back in the day).

"Testerna tyder på drabbats av like delar zigernaförbannelse och arga skogsälvor."

Som ett resultat av detta hade badande i det stora hela blivit föråldrat som sysselsättning när den tidigmoderna tiden tog vid. Så det är fullt plausibelt att Karl XII gav betydligt större utslag på luktarövometern än t.ex. Karl den Store.



Riddare var hederliga, chevalereska gentlemän
Myten:
Riddare var tappra och hedervärda krigare som hjältemodigt kastade sig in för att döda drakar och rädda fagra damer i nöd.

Verkligheten:
Riddare hade ofta betydligt mindre gemensamt med det här...

...än till exempel det här:
"Wessex side!"

Det viktigaste att komma ihåg  i det här sammanhanget är att riddare var professionella krigare och när det inte fanns några krig att sysselsätta sig med så var de tvungna att hitta på något att göra med sin våldskåthet. De flesta riddare var relativt unga killar och i brist på Youtube och Call of Duty för att få ut den värsta överskottsilskan, så tenderade de att ta ut den på lokalbefolkningen i stället. Mot slutet av 1000-talet så började det bli kutym att diverse adelsmän började kina om vem som skulle få störst del av den Tysk-Romerskformade cheesecake som Karl den Store bakat, och mitt i smeten av dessa småkrig satt riddarna. Dessa "krig" var dock mindre ärkeslag à la Braveheart och betydligt mera en bunt killar med vapen som rider in i en by och tar livet av alla de ser.

Kyrkan försökte att få ett slut på detta, för att de helt enkelt var ganska otrevligt, och för att det hotade stabiliteten i hela Europa. Först försökte man att få ordning på riddarna genom att skaka valda kroppsdelar från diverse döda helgon framför nyllet på dem, men när detta, otippat nog, inte fungerade, så kallade Påven samman första korståget och exporterade iväg rövhålen till Mellanöstern så att de kunde bli någon annans problem. Väl framme i det heliga landet passade de även på med lite ridderligt småbarnsätande och att massakrera hela befolkningen i Jerusalem.

"Hej, Påven lovade att vi inte skulle hamna i helvetet! Inga refunds!"

Senare gjordes försök att få lite ordning snorungarna, till exempel genom att anta en hederskod för riddare som allmänt antogs på 1200-talet. Man använde exempel som Sir Lancelot och Edward, the Black Prince för att visa hur man skulle uppföra sig under krig och fred. Riddare uppmanades att "försvara de svaga", men konsensus om detta var dock i stort att "de svaga" i detta fall innebar adliga kvinnor och barn och verkligen inte några satans bönder. Så våld adelsmän emellan kanske avtog, men det var fortfarande ganska OK för riddare att döda och våldta bönder, för de, på samma sätt som antalet öl före lunch, räknas ju egentligen inte...



Kvinnor behandlades som boskap
Myten:
Europa under medeltiden finns tillsammans med Talibanstyrda Afghanistan med på Top 5-listan av ställen det skulle suga rejält på att ha en slida. Kvinnor var fruktansvärt förtryckta och behandlades som andra klassens medborgare vars ända uppgift var att städa, laga mat och klämma fram (manliga) arvingar enligt önskemål.

"Älskling? Hur skulle det vara att du klämmer fram pojken jag bad om? Jag frågade för redan en timme sedan..."


Verkligheten:
Fram tills för ca 200 år sedan var Europa nästan uteslutande ett jordbrukssamhälle. Och det intressanta med att ryggknäckande hårt arbete är att det gör alla ganska så jämlika. När varje familjemedlem är ute och sliter varje morgon för att hålla det högst påtagliga hotet av svält borta, så känns könsroller och sexism plötsligt inte så relevanta. Därför blev det, närmast per automatik, att män och kvinnor blev jämlika, eftersom även kvinnor var tvungna att hålla på med all bullshit deras män också tvingades stå ut med.

Och situationen var inte särskilt annorlunda i städerna. Om pappa ägde en verkstad, så var det hans döttrar som hjälpte till. Det var inte alls ovanligt att döttrar tog över familjeföretaget och drev det själv, något som rent generellt inte kom att hända långt in på modern historia. Det var också vanligtvis kvinnor som drev krogarna under medeltiden, de facto så skötte kvinnor vid ett skede om hela Englands ölindustri. Jag har inte riktigt lyckats komma fram till varför detta ändrades, men troligtvis kan det ha något att göra med män plötsligt insåg att deras fruar fått lite för mycket makt, genom att de kontrollerade tillgången på både öl och sex.

Kvinnor som inte var upptagna med att sälja pilsner eller odla säd för att överleva  kunde till exempel överleva genom att gå med i ett kloster, vilket kanske inte låter übermorjens innan man tänker på att detta gav dem tillgång till utbildning under en tid när sådant var extremt ovanligt - nunnor kunde läsa och skriva medan tidens mäktigaste män inte kunde det. Och om de höll på med det tillräckligt länge kunde de sluta som abbedissa över ett kloster, och på så sätt ha makt mycket likt en manlig adelsman.



Livet var hemskt och alla dog unga
Myten:
Livet under medeltiden har av upplysningsfilosofen Thomas Hobbes beskrivits som "ensamt, fattigt, smutsigt, djuriskt och kort." Maten sög, husen sög, arbetet sög, allt sög. Lyckligtvis var man inte tvungen att stå ut med allt det eviga slitet speciellt länge, eftersom du oberoende endast levde till typ 35, max. Om man idag på film ser en medeltidsfigur äldre än 60, är han även en trollkarl.

"En trollkarl dör precis när han planerar. Eller när jätteörnarna blir försenade..."

Verkligheten:
Angående det här med kort livslängd så, ja, det stämmer att den förväntade medellivslängden låg på 35 år, men som tidigare påpekats, så tenderar vi att missa den i sammanhanget ganska viktiga detaljen "medel". Spädbarnsdödligheten var brutal, eftersom vaccination mot barnsjukdomar fortfarande var århundraden borta och läkekonsten i stort fortfarande befann sig på "Be tre Fader vår och sätt fem blodiglar på pungen så skall det ordna sig". Vilket snedvrider statistiken rätt ordentligt, men faktum är att om en man ca år 1500 lyckade överleva tills man var 21 så var förväntningen att han skulle leva ca 50 år till.

Även bilden av medeltidsbonden som en halvslav som arbetar nonstop för adelsmän totalt oförmögna på att give a single fuck visar sig vara skev, då genomsnittsbonden oftast arbetade ca åtta timmar varje dag, med långa pauser för att äta och ta napar. Och visste du förresten att de dessutom hade betydligt mera semester än du? Söndag var automatiskt ledig och när man tar med saker som långa helger kring jul, påsk och midsommar plus att varje helgon har sin egen dag (och att katolska kyrkan har omkring tre helgon för varje pedofilskandal), så kommer man fram till att medeltidsbönderna var på semester bortemot en tredjedel av året.

Och slutligen så kan det även vara på sin plats att påpeka att bönderna inte var sååå oerhört fattiga heller. Under senmedeltiden var genomsnittslönen för en engelsk arbetare motsvarande ca 1000 dollar per år, vilket är betydligt bättre än många länders genomsnittslön idag. Och även om denna slags livsstil kanske inte direkt inspirerar till blingbling-rap, så möjliggjorde det en varierad diet, lite lyx då och då och rejält med öl för att täcka allt festande som närmast var obligatoriskt under alla dessa helger.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar