söndag 13 juli 2014

Back From the Dead

Jaha, det tog endast ynkliga 378 dagar och så är vi äntligen tillbaka här igen. Tiden går fort när man har roligt. Eller får skrivkramp. Eller något...

Både det ena och det andra har hänt sedan det senaste trivialitetsinlägget, men är ni ute efter sådan info får ni dessvärre söka upp någon annan blogg. Så här kommer mer av samma stuff som tidigare. Och passande(?) nog får det handla om renässansen, sådär på tal om att starta på nytt.

För när renässansen kommer på tal får de flesta en mental bild av en bunt konstnärer som lite sådär i förbifarten klämmer fram en bunt mästerverk och uppfinningar medan de är betydligt mera upptagna med att gå omkring i strumpbyxor. En del av det du känner till är dock fel, en del har missuppfattats och det mesta har du troligtvis glömt samma sekund som den sista lektionen i högstadiehissa tog slut. Men om du nu råkar komma ihåg något så borde du i alla fall veta att:


Återupphittande av klassikerna startade inte renässansen
De flesta har hört att renässansen plötsligt dök upp på 1400-talet för att folk plötsligt återupptäckte Platon, Aristoteles och Sokrates för första gången på århundraden och så plötsligt, FATAM!! så finns det dolda hjärnor och mikropungar och helikopterskissar på var och varannan pappersbit och vägg. Där ser ni nu ungar, det lönar sig att läsa och inte bara yra på med eran dunkadunkahopphopparmusik *hötter med käppen*...

Eller, ja nå...
Egentligen så jobbade skrivare och översättare arslena av sig med att ta fram översättningar och kopior på antika latinklassiker redan under den (inte särskilt) mörka medeltiden. Redan under det första årtusendet anno Domini så översatte franska och italienska förståsigpåare arabisk och grekisk filosofi, matematik och medicinsk litteratur. Så redan vid 1100-talet hade studenterna vid ett antal nygrundade, västeuropeiska universitet, som Bologna, Sorbonne, Oxford och Cambridge, tillgång till utbredda bibliotek av både klassisk och österländsk kunskap.

Men om all denna antika kunskap fanns att få tag på hela tiden så varför fanns det då inte en renässans tidigare?

Jo sidu, det fanns det faktisk. Tre stycken till och med. Karolingiska renässansen (700-800-talet), Ottonska renässansen (900-talet) och speciellt 1100-talsrenässansen (när månne...) inträffade alla innan den "riktiga" renässansen, men har trots massor av betydande framsteg i Europa (som väderkvarnar, papper och navigationsutrustning som magnetiska kompasser och astrolab) enbart fastnat som fotnoter i historieböcker. Varför? Jo, för att de saknade något som fick Renässansen att utmärka sig, dvs löjliga byxor. Nej förlåt, de facto så fanns det plenty av löjliga byxor, det som saknades var ett tydligt och minnesvärt framsteg inom konsten. Och orsaken var enkel: Fyrk.

Lyckligtvis lades grunden så att vi nu kan ha både pengar och löjliga kläder

Medan medeltiden började varva ner så var fickorna i Florens proppfulla tack vare en blomstrande textilindustri och på 1400-talet hade staden blivit något av ett Wall Street (före Subprime-bubblan sprack och skickade världsekonomin åt helvete): en massa folk som blev rika, inte genom att arbeta hårt, utan genom att flytta runt egendom. Plötsligt kunde handelsmän och bankirer få det att regna deg på ett sätt som tidigare varit förbehållet kungar, påvar och argsinta vädergudar. De hade dessutom något helt nytt och tidigare okänt fram till denna tidpunkt: tillräckligt med fritid för att kunna njuta av saker.

Så de kikade omkring sig och fann about fuck all att njuta av. Detta gjorde att de behövde något att fördriva tiden med tills vi uppfunnit katt-videor, så de vände sig till konst. Målningar, skulpturer och fresker fick plötsligt en mycket större marknad och konstnärer var plötsligt i stor efterfrågan. Vi, som mänsklighet, var väl medvetna om en stor del av den kunskap som oftast tillskrivs renässansen, den hade inte supits bort eller ens ignorerats i ett millennium, men vi tenderar att enbart bunta ihop dem till att ha "återupptäckts" vid en tid då massvis av nya målningar på bastanta, nakna kvinnfolk eller skisser på primitiva pansarvagnar kom ut. Sådana grejer måste ju helt enkelt ha skapats vid en upplyst tidsepok.

"Vill du att jag visar dig min haubits efter det här?"



Renässansen respekterade och bevarade inte det förflutna
Ta valfri liten håla i Italien och du kommer att hitta minst ett halvdussin antika byggnader och monument som skulle vara hela landets stolthet var som helst i Nordeuropa. Otvivelaktigt är det så att de bevarats tack vare det intresse för allt gammalt som tändes på nytt av renässansen.

Eller, ja nå...
Medan renässansens vetenskapsmän finkammade Europa efter sällsynta latintexter, så var byggherrar och arkitekter upptagna med att riva ner alla platser som dessa texter skrivits. Byggnader förstördes för att byggstenarna skulle kunna återanvändas eller endast för att ge plats för nybyggen. Otaliga antika marmorskulpturer smältes ner för att tillverka kalk till murbruk. Tanken var helt enkelt att det var för mycket jobb att skaffa fram nytt material när det fanns en massa onödig gammal skit som Herkulestemplet eller Colosseum som låg och skräpade, bara väntande på att plundras.

"Kan du hjälpa mig bära in den här. Jag sticker till landet på veckoslutet och vill att det skall se ut som att någon är hemma..."

Och det var inte ens bara gamla hedningar som fick sina tempel muddrade, även den allra äldsta kyrkan i världen drabbades av något motsvarande till när ryska maffian norpar koppartak: Efter att stått på samma ställe i 1200 år så revs gamla Peterskyrkan ner så att en ny basilika kunde byggas i stället. Och som byggnadsmaterial använde man naturligtvis till viss del sten som brutits... ...ur Colosseum, eventuellt som erkännande till alla de kristna martyrer som aldrig slängdes till lejonen där...

"Hördu nej tack. Deras regler om förbud mot frosseri gör dem allt för sega och smaklösa."



Renässansen var inte en speciellt fredlig tid
Renässansen var ett helt århundrade av måleri, musik, feta små änglar, fjollhattar, stärkta kragar och överdriven ansiktsbehåring, kort sagt en hipster-era. Och det finns knappast någon som är mer laid back än en hipster som nördat ner sig i lite aktivt konstdiggande, eller hur?

Den höga kragen var både en statussymbol och dolde samtidigt alla ironiska halstatueringar

Eller, ja nå...
Medan renässansmästarna prydde katedraler och gallerier med mästerverk så prydde Vlad III av Valakiet pålar med sina fienders huvuden och han var knappast ens ett undantag. I England beslöt man sig knall och fall att kasta bort något 100,000-tal liv i ett gräl om vem som skulle vara kung, Venedig och allt öster om det höll i ett århundrade på och fightades med turkarna och i Tyskland gick absolut allt åt helvete med först en riddarrevolt och sedan en bonderevolt. Tillsammans var de här två så blodiga och med så mycket grymheter att de skulle få Franska revolutionen att se ut som Bamses värld.

1494 började dessutom en serie krig i Italien som skulle pågå i omkring 60 år och involvera varje västerländsk stormakt (Frankrike, Tysk-Romerska riket, Venedig, Milan, Neapel, Påvestaten, Florens, Ferrara, England, Skottland, Spanien, Ottomanska riket, Schweiz, Saxen... för att nämna några). Och för att klara av den ökade krigstakten, längden och intensiteten på dessa nya krig så började kungligheterna hålla sig med stående arméer, vilket naturligtvis ytterligare ökade krigstakten, längden och intensiteten på stridigheterna. Före år 1500 så var den genomsnittliga storleken på en armé ca 15,000 man, men i slutet på århundradet hade de blivit nästan fem gånger större.

Som kapprustningen under kalla kriget, men med pikbeväpnade clowner istället för bombflyg

Renässans-Rom var inte en speciellt imponerande plats
Renässansen Rom måste ha varit en spektakulär syn. Om bara slappisarna till vetenskapsmän skulle få tummen ur med att uppfinna tidsresande telefonkiosker, så skulle vi tvärt sticka dit för att ta några bilder på all grannlåt. Och sedan skulle vi använda något sunkigt filter och fylla dem med felstavade hashtagar, för så är det framtiden rolls, YOLO!

#selfie

Eller, ja nå...
Vill du veta hur renässansen Rom såg ut? Stick till dagens Detroit/Tjernobyl/Reso. Medan städerna i norra Italien blomstrade tack vare ökad rikedom och inflyttade hantverkare och konstnärer så var Rom en folktom, stinkande ödemark med en nästan uteslutande kriminell befolkning. Efter att påven ditchat Rom för ett betydligt häftigare palats i Frankrike, så rämnade allt nästan genast. Rom var nämligen helt beroende av honom för i stort sett allt: hans kassakista, hans vakter och rent generell stabilitet i samhället... för att inte tala om alla pilgrimer, turister och donationer som hans Helighet drog in. Rom behövde alltså få tillbaka påven. Snabbt. Men tack vare dogmatiska och politiska schismer så skulle det ta över 100 år, tills början på renässansen, tills han kom hem. Och vid det skedet hade Rom låtit sig falna rejält (och hon var inte direkt modellmaterial före det heller).

Städningen var dock enklare än på länge
Vid renässansen höjdpunkt hade befolkningen fallit till sin lägsta nivå någonsin: strax över 10,000 invånare (dvs about samma som dagens Pargas), i en stad som vid ett skede haft över en miljon. Staden växte naturligtvis på nytt, men det var inte före renässansen nästan hade övergått i barocken. Så nej, när påven flyttade tillbaka hem till byn var Rom en post-apokalyptiskt håla fylld med statisterna från Mad Max som invånare. De få invånarna som inte var bovar lät sina kor beta på Forum och till och med stadens (märk väl, "Den heliga stadens") kyrkor var utplundrade ruiner av sin tidigare medeltida glans. Värst av allt var dock att Roms imponerande kloaksystem hade förstörts av upprepade invasioner under Roms fall och aldrig reparerats, så stora delar av Den Eviga Staden var nu rent bokstavligen ett skithål.



Renässansen var inte en tid för upplysta tänkare
Efter medeltidens föråldrade vidskepelse så var renässansen en pust av frisk luft, rationalitet och förnuft där man tidigare endast kunnat andas in eld, pest och kallt stål.

Eller, ja nå...
Den packade konstskola som renässansens Europa bestod av hade inte speciellt mycket till övers för saker som vetenskapligt undersökande och det fanns det inte ett enda universitet som hade den då kallade "naturfilosofin" på läsordningen. De facto så är de flesta vetenskapshistoriker ganska överens om att renässansen egentligen tog ett steg bakåt från den vetenskapligt mycket mer nyfikna medeltiden. Man var nämligen allt för upptagen med att måla och peta på sina trollstavar för att bry sig om verklig vetenskap.

Det är nämligen så att så gott som varje västerländsk ockult tradition har uppstått under renässansen, eftersom de upplysta klasserna var oerhört kåta på häxerier. Tycker du till exempel att fjantprogram som Ghost Hunters är irriterande? Tänk då på att de under renässansen skulle varit universitetsprofessorer och inte ha begravts i TV-tablåerna nattetid bland oändliga repriser av That 70's Show. En hel generation av "vetenskapsmän" tyckte nämligen att ämnen som astrologi, alkemi och ritualmagi var helt vettiga grejer att hålla på med och lära ut.

Men nu är det ju dock så att man inte kan göra en trolldomsomelett utan att bränna några ägg. Det hade knappt funnits några exempel på att man tagit livet av häxor under det senast tusen åren, men renässansen drog igång med tre vågor av allt mer aggressiva häxjakter som tog dödade tusentals människor runt om i Europa. Plötsligt så fann sig människor som tidigare uppskattas som hälare i sina samhällen som den mottagande parten av en rent objektiv och rationell dränkning. Historiker är lite oense om exakt hur många som åtalades som häxor under denna "upplysta era", men man räknar med att det är mellan 50,000 och 200,000. Jojo, något lystes minsann upp...

"ART THOU READY TO ROCK!"

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar